Det är som sagt konstigt när liknande saker kommer tillsammans i en gemensam klunga, eller storm som jag skrev det förut. Sen finns det också perioder där det känns som att saker kommer som i en serie av händelser, jag antar att man kan dra till med något så tjusigt ord som stafett för att beskriva det lite mera fyndigt. Självklart är det något jag känner att jag precis upplevt.
Det började med att jag blev orolig och började se över mitt liv rätt kraftigt då en kompis blivit arresterad och väntande en rättegång som kunde ge honom upp till 2 års fängelse. När kompisen fick mig att lova att jag skulle skriva brev till honom ofta för att han fan inte skulle ha något annat att se fram emot när han väl var inne så började verkligheten bita mig hårt i benet, han hade spenderat nästan en vecka i någon isolering efter att de hade gjort en razzia i hans dåvarande lägenhet och hans upplevelser hade varit väldigt starka ifrån den tiden. Hans brott var grafitti men eftersom han varit en Sveriges mest aktiva och svårfångade så hade de kommit fram med 202 åtalspunkter, bland annat konfiskerade de hans familjeporslin på de anklagelserna, något jag fortfarande finner lite komiskt. Men det slutade för några veckor sen rätt lyckligt då han endast blev skyldig till böter. Jag pustade ut över att slippa oroas för att en av mina bästa och äldsta vänner skulle försvinna ur mitt liv för att en vecka senare få samtalet om att en annan god vän begått självmord och snart ska begravas.
BOOOOM! Huvud exploderad som ur hämtat ur en Looney Toons film. Fast det finns inget efterföljande garv. Och tråkigt nog så tänkte jag verkligen för mig själv, okej så vad är nu nästa skit i mitt liv, när jag lyfte på luren för att ta emot nyheten.
Personen som hängt sig själv var Björn och vi fick kontakten med varandra på ett filmforum som vi båda hängde på för över två år sedan nu. Vi började med att jävlas med varandra lite, och det gick rätt bra, för till skillnad från de flesta andra på internetforum så kunde Björn se saker utanför det stora allvaret och ha lite roligt istället. Och fan vi hade rätt roligt, varav en höjdpunkt måste ha varit då vi satt sent på natten över telefonen och pratade om hur torr ägaren av forumet verkar vara. Kolla bara på hans foto säger Björn, varav jag blir förvånad då jag inte märkt att det fanns ett. Och mycket riktigt fanns det ett foto och till min stora lycka med ett medföljande fullständigt namn. För dom som inte vet så är ett fullständigt relativt unikt namn dödlig vara i mina händer. Det tog några minuter och sedan hade jag fått tag på guldgruvan. En hemsida ifrån personens ”galna” tid på universitet i Lund där en av höjdpunkterna på ett av årsmötena var att fastslå om Carolas Greatest Hits skulle användas på nästa roliga party. Fast juvelen i samlingen var främst två saker. En festbild där alla verkar ha jättetroligt i sina slipsar och skjortor i bakgrunden medan våran favoritredaktör satt ensam i ett hörn med en partyhatt på huvudet med en öl framför sig, och sedan bilder och berättelser ifrån grabbarnas bastuflott-fester.
Bastugrejen blev mera rolig då personen i fråga tystade ner allt som hade något att göra med sex på forumet och speciellt om Björn som var homosexuell sa något ”knasigt”. Vi satt och planerade ett tag om vi kunde göra något med det här och rätt snabbt skred vi till verket med våran plan. Björn gör en tråd och omett par ”knasiga bilder” ifrån en ”töntig hemsida” han hittat. Jag spelar oskyldig och eftersom jag brukar jäklas med Björns läggning blir det så lätt för mig att reta honom med att killen som sitter själv antagligen är en av hans söta ”kompisar”. Det eleganta med vårat lilla skämt var att vi aldrig skrev vem det var på bilderna så egentligen kunde ingen förutom vi tre kopplad det, så skämtet var totalt ofarligt och visst visade det sig att ingen kopplade det utan tyckte bara det vara några roliga knasiga bilder.
Självklart höjer sedan herr redaktör sin torrstatus genom att radera hela tråden och sedan ge någon ursäkt om att saker blivit fel på servern. Vi ville inte riktigt ta sådana metoder så vi drog upp bilden i något annat sammanhang, varav bilden på grund av tekniska fel plötsligt blev en Bart Simpson som visa sin söta lilla ända. Internet är en fantastisk plats.
Historien säger ändå en del om hur Björn var som människa och varför vi sedan kopplade så bra med varandra. Vi tog inte allt på så stort allvar men vi gillade inte när folk försökte satta sig över oss. Björn var äldre än mig, han skulle ha blivit 41 år i september, men trots ålderskillnaden funkade vi väldigt bra och antagligen mycket för att vi nog trots olikheter ändå var lika där det spelade roll.
Historierna finns nog i mängder men summan är att jag uppskattade Björn mycket och såg väldigt tragiskt nog fram emot att träffa honom nästa månad när jag hade blivit klar med min nuvarande kortfilm. Men så som jag kände honom så tror jag att hans val var något han hade grund för, och som jag förstått det nu så var han även smittad så på något sätt är mina känslor blandade av sorg och glädje. Men jag saknar verkligen den jävel och kommer antagligen att fortsätta göra det väldigt länge.
Björn blev min första riktiga begravning då jag minns att jag precis som barnen i förrgår inte brydde mig mer än till när tårta skulle komma fram då mina äldsta släktingar gick bort när jag själv var liten. Det känns som vi tänker mera på hur vi kommer att dö än hur det blir när våra närmaste går bort, och antagligen ännu mindre på dem som går bort ”för tidigt”.
Jag har haft några rätt intensiva veckor av praktisk livsfilosofi och för någon som oftast är för sig själv nedgrävd i projekt och jobb så börjar man se över sitt liv. Vi är nog lika mycket summan av våra handlingar som vi är summan av människorna som bryr sig om oss. Så om någon läser det här och blir lika upptagna med sig själv, ta en extra tanke på om du har någon eller några timmar över till någon nära och kär för i största sannolikhet har du det antagligen. Skadar hellre aldrig att berätta för dom hur mycket de betyder.
Jag trodde jag skulle känna mig mer vuxen efter att ha upplevt min första riktiga begravning men jag har nog antagligen aldrig känt mig mera som ett barn.