Min första begravning

Det är som sagt konstigt när liknande saker kommer tillsammans i en gemensam klunga, eller storm som jag skrev det förut. Sen finns det också perioder där det känns som att saker kommer som i en serie av händelser, jag antar att man kan dra till med något så tjusigt ord som stafett för att beskriva det lite mera fyndigt. Självklart är det något jag känner att jag precis upplevt.

Det började med att jag blev orolig och började se över mitt liv rätt kraftigt då en kompis blivit arresterad och väntande en rättegång som kunde ge honom upp till 2 års fängelse. När kompisen fick mig att lova att jag skulle skriva brev till honom ofta för att han fan inte skulle ha något annat att se fram emot när han väl var inne så började verkligheten bita mig hårt i benet, han hade spenderat nästan en vecka i någon isolering efter att de hade gjort en razzia i hans dåvarande lägenhet och hans upplevelser hade varit väldigt starka ifrån den tiden. Hans brott var grafitti men eftersom han varit en Sveriges mest aktiva och svårfångade så hade de kommit fram med 202 åtalspunkter, bland annat konfiskerade de hans familjeporslin på de anklagelserna, något jag fortfarande finner lite komiskt. Men det slutade för några veckor sen rätt lyckligt då han endast blev skyldig till böter. Jag pustade ut över att slippa oroas för att en av mina bästa och äldsta vänner skulle försvinna ur mitt liv för att en vecka senare få samtalet om att en annan god vän begått självmord och snart ska begravas.

BOOOOM! Huvud exploderad som ur hämtat ur en Looney Toons film. Fast det finns inget efterföljande garv. Och tråkigt nog så tänkte jag verkligen för mig själv, okej så vad är nu nästa skit i mitt liv, när jag lyfte på luren för att ta emot nyheten.

Personen som hängt sig själv var Björn och vi fick kontakten med varandra på ett filmforum som vi båda hängde på för över två år sedan nu. Vi började med att jävlas med varandra lite, och det gick rätt bra, för till skillnad från de flesta andra på internetforum så kunde Björn se saker utanför det stora allvaret och ha lite roligt istället. Och fan vi hade rätt roligt, varav en höjdpunkt måste ha varit då vi satt sent på natten över telefonen och pratade om hur torr ägaren av forumet verkar vara. Kolla bara på hans foto säger Björn, varav jag blir förvånad då jag inte märkt att det fanns ett. Och mycket riktigt fanns det ett foto och till min stora lycka med ett medföljande fullständigt namn. För dom som inte vet så är ett fullständigt relativt unikt namn dödlig vara i mina händer. Det tog några minuter och sedan hade jag fått tag på guldgruvan. En hemsida ifrån personens ”galna” tid på universitet i Lund där en av höjdpunkterna på ett av årsmötena var att fastslå om Carolas Greatest Hits skulle användas på nästa roliga party. Fast juvelen i samlingen var främst två saker. En festbild där alla verkar ha jättetroligt i sina slipsar och skjortor i bakgrunden medan våran favoritredaktör satt ensam i ett hörn med en partyhatt på huvudet med en öl framför sig, och sedan bilder och berättelser ifrån grabbarnas bastuflott-fester.

Bastugrejen blev mera rolig då personen i fråga tystade ner allt som hade något att göra med sex på forumet och speciellt om Björn som var homosexuell sa något ”knasigt”. Vi satt och planerade ett tag om vi kunde göra något med det här och rätt snabbt skred vi till verket med våran plan. Björn gör en tråd och omett par ”knasiga bilder” ifrån en ”töntig hemsida” han hittat. Jag spelar oskyldig och eftersom jag brukar jäklas med Björns läggning blir det så lätt för mig att reta honom med att killen som sitter själv antagligen är en av hans söta ”kompisar”. Det eleganta med vårat lilla skämt var att vi aldrig skrev vem det var på bilderna så egentligen kunde ingen förutom vi tre kopplad det, så skämtet var totalt ofarligt och visst visade det sig att ingen kopplade det utan tyckte bara det vara några roliga knasiga bilder.

Självklart höjer sedan herr redaktör sin torrstatus genom att radera hela tråden och sedan ge någon ursäkt om att saker blivit fel på servern. Vi ville inte riktigt ta sådana metoder så vi drog upp bilden i något annat sammanhang, varav bilden på grund av tekniska fel plötsligt blev en Bart Simpson som visa sin söta lilla ända. Internet är en fantastisk plats.

Historien säger ändå en del om hur Björn var som människa och varför vi sedan kopplade så bra med varandra. Vi tog inte allt på så stort allvar men vi gillade inte när folk försökte satta sig över oss. Björn var äldre än mig, han skulle ha blivit 41 år i september, men trots ålderskillnaden funkade vi väldigt bra och antagligen mycket för att vi nog trots olikheter ändå var lika där det spelade roll.

Historierna finns nog i mängder men summan är att jag uppskattade Björn mycket och såg väldigt tragiskt nog fram emot att träffa honom nästa månad när jag hade blivit klar med min nuvarande kortfilm. Men så som jag kände honom så tror jag att hans val var något han hade grund för, och som jag förstått det nu så var han även smittad så på något sätt är mina känslor blandade av sorg och glädje. Men jag saknar verkligen den jävel och kommer antagligen att fortsätta göra det väldigt länge.

Björn blev min första riktiga begravning då jag minns att jag precis som barnen i förrgår inte brydde mig mer än till när tårta skulle komma fram då mina äldsta släktingar gick bort när jag själv var liten. Det känns som vi tänker mera på hur vi kommer att dö än hur det blir när våra närmaste går bort, och antagligen ännu mindre på dem som går bort ”för tidigt”.

Jag har haft några rätt intensiva veckor av praktisk livsfilosofi och för någon som oftast är för sig själv nedgrävd i projekt och jobb så börjar man se över sitt liv. Vi är nog lika mycket summan av våra handlingar som vi är summan av människorna som bryr sig om oss. Så om någon läser det här och blir lika upptagna med sig själv, ta en extra tanke på om du har någon eller några timmar över till någon nära och kär för i största sannolikhet har du det antagligen. Skadar hellre aldrig att berätta för dom hur mycket de betyder.

Jag trodde jag skulle känna mig mer vuxen efter att ha upplevt min första riktiga begravning men jag har nog antagligen aldrig känt mig mera som ett barn.

Tha Love thang

För de som missade det så var det Alla Hjärtans Dag igår. Jag ska inte säga något, jag insåg vilken dag det var tack vare chokladhjärtat på googles startsida.

Alla hjärtans dag eller Valentines som den heter i det stora A, enligt vissa en skitdag som är skapad av företag för att tjäna pengar på blommor, hälsningskort och allt möjligt kul. Hurvida det började överskuggar inte att det är den ökända dagen för flickvän att bli sur på pojkvän, dvs om sagda pojkvän gör fel. Måhända en snygg storkamning av mig men med tanke på hur irriterad jag fick höra att min syrra blev igår på sin älskade får mig ändå att stå för orden. Personligen tycker jag det är schyst att det finns en dag för romantik, hur mycket pengar folk än tjänar på det.

Så vad gör jag då på en sådan omtvistad dag som denna? Tittar på en Ilsa -kopia med sin manliga kusin och skickar puckade sms till folk såklart. Men kärlek är en rolig sak. Kärleken genom livet verkar förbrylla många människor om man ser till all musik, litteratur, film osv som görs i ämnet och jag är inte oförstående. Ämnet har varit lite väl aktuellt på senaste tiden på konstiga sätt.

Först gör jag slut med min flickvän. En vecka senare mottar jag en epost ifrån min första flickvän som jag inte sett eller hört ifrån sen runt 4 år. Hon hade visst haft en dröm om mig och hon kände för att berätta det, hon var visst ledsen över hur vi aldrig fick ett bra avslut också. För drygt en månad sedan fick jag ett sms ifrån en gammal förälskelse som undrar om det var del ett eller två av ett tv-spel hon spelat hos mig förut. Det senaste jag hörde ifrån henne var hur hon fantiserat och önskat att hon legat med mig när hon haft chansen förut, som hon skrev på datorn i lägenheten hon delar med pojkvännen som aldrig säger att han älskar henne. Den starka upplevelse som jag hade med en annan förälskelse krossade visst humöret hos tidigare sagda kusins flickvän som uppenbarligen idoliserat förälskelsens blogg.

Jag vet inte vad jag ska tycka om det hela, men roligt är det när man ser på det i ett betraktande öga. Hur saker kan komma emot en tillsammans likt en storm. Det ger bra material till berättelser i alla fall och det är ju det jag lever för så.

Pans Labyrint - Skurkar

Om vi snackar koncept så har tidningarna på senaste tiden varit fyllda av ordet VUXENSAGA. Alla i kombination med en recension av Pans Labyrint. För mig säger det ordet allt för att jag ska se filmen. I just mitt fall dock så har jag känt till filmen i jag tror två sedan jag först såg det på aintitcoolnews.

Jag har älskat Guillermo Del Toro villkorslöst sedan jag såg Hellboy och sedan Blade 2. Prägeln har har på sitt bildspråk och hur han iscensätter visa scener så att de ser ut som konstverk är väldigt inspirerande för mig. Att han sedan gick igenom allt råmaterial ifrån den första Blade filmen när han skulle regissera uppföljare är bara en annan galenskap att beundra. Tyvärr måste jag erkänna att jag aldrig sett hans tidigare mexikanska filmer, min erfarenhet är helt amerikansk ifrån Mimic till Hellboy men nu har jag sett ett av hans spansktalade verk. Pans Labyrint.

PANS LABYRINT är för mig fantastisk. Ordet vuxensaga är på ett sätt rätt och förståligt men det är också lite felsägande. På ett sätt är inte filmen en saga utan en film med en saga i den som egentligen i sig själv är en saga. Filmen börjar med att följa 12 åriga Ofelia som med sin gravida mor är påväg att åka för att flytta in hos sin mors nya man, kapten Vidal. Historien utspelar sig under det spanska civilkriget så kära kapten Vidal är en av de där hederlig fascistkarl med tillhörande runda solglasögon som vill alla älskar, men mer om det senare. Filmens konflikt startar rätt tidigt då vi förstår att Ofelia inte vill acceptera kaptenen som sin nya far. Om kapten Vidal vill att Ofelia ska accepeta honom är inte direkt klart då han verkar ha en rätt brysk attityd till uppfostrande och anständighet och bryr sig bara om det nya Spanien och hans blivande son. Kapten Vidal styr över en mindre arme för att slå ner ett grupp av kvarvarande rebeller i skogen. Ofelia vill bort ifrån den grymma värld där det enda som är gott är hennes mor. Till hennes gläde hittar hon en labyrint i skogen bredvid huset. Där träffar hon en fauna (pan?) som ger henne tre magiska utmaningar.

Men recenserar filmer gör jag på andra sidor. Här vill jag kräva lite i filmens struktur. Har du inte sett filmen och planerar att göra det så är det upp till dig själv om du vill fortsätta läsa.

En av filmens starkaste karaktärer är tveklöst Vidal som är filmens atagonist (skurk). I början vet vi inte riktigt om han är ond, utöver att han är fascist dvs. Vi får reda på att anledningen att han utsätter sin gravida fru för en bullrig resa igenom de spanska skogen är att han anser att en son alltid ska föddas hos sin far, och att hans son ska föddas i det nya Spanien. Vidare in i filmen får vi också några små ledtrådar till Vidals förhållande till sin egen far som är tillräckligt små för att inte överta för stor tid i filmen, men är tillräckligt betydande för att vi ska få större förståelse för karaktären och hans handlingar. Hur vi får reda på att Vidal verkligen är ond är i en tidig scen i filmen där Vidals omänsklighet porträtteras på ett väldigt skickligt sätt som sedan överraskande nog lyckas bli toppad av Vidals nästa våldsamma handling och sedan nästa.
Den första scenen går ut på att en soldat kallar på Vidal för att han tror sig ha hittat två rebeller. Vidal lämnar tryggheten av sitt hem för att vandra ut och börja förhöra personerna om vad de haft för sig. Det är en son och hans äldre far som säger att fader var ute och sköt kaniner med sin bössa och att de inte är rebeller utan vanliga bönder. Vidal lyssnar och fortsätter att förhöra utan att skrika eller höja sin ton medan han söker igenom de misstänktas väskor. Vidal hittar en flaska med alkohol som han sedan överraskande börjar att banka ner i ansiktet på sonen som direkt gav mig flashbackar till öppningsscenen i Irriversible, dvs väldigt rått realistiskt våld som de flesta människor mår illa av. Vidare skjuter sedan kapten fadern och går vidare igenom väskan och hittar två döda kaniner, han tilltalar soldaten som hämtade honom tidigare - innan du hämtar mig, titta igenom väskor ordentligt.

Det här intressant för att inte nog med att kaptenen visar sig vara omänskligt våldsam, han gör det också för att visa hans män att dom inte ska besvära honom i onödan. Från den stunden är det känt att han är ond, riktigt ond.



Han är väldigt stiligt klädd också. En måste för alla bra skurkar.

En väldigt cool sak är att Pans Labyrint är den första fantasy-filmen att bli nominerad för en oscar som bästa film (mer exakt bästa utländska film, för mexiko). En sak som inte är coolt är att den som jag förstår det inte får så heta recensioner i USA. Jag ska inte säga att deras åsikter är "fel" men om man ser till hur bra kritik den får i övriga världen så blir ju slutsatsen rätt simpel. Amerikaner verkar ha ett stort problem med filmer där de är tvungna att läsa undertexter, ta bara en titt på imdbs forum om t.ex. Fearless. Man får väl se hur saker utvecklas men frågan är om filmen kommer bli bortglömd inom den stora filmhistorien, dvs den som USA dikterar. Personligen så tycker jag att Pans Labyrint är fylld av saker som skulle kunna ses som klassiker. Som när den stammande mannen får en chans att rädda sitt liv, när doktorn står upp emot Vidal, när de äldre rebellen tar några extra sekunder att titta på sitt ben är några av många exempel.

På den officiella hemsidan för filmen kan man förutom att se regissören säga att filmskapande som karriär är som en macka med skit faktiskt även ladda ner manuset. Jag har nyss gjort det och har bara tittat lite på det men hoppas snart börja läsa det. På gott och ont är det dock ett så kallat tekniks manus, dvs att saker som vinklar och andra saker utöver historien är med.

(forts.)

För att sy ihop helgen i Norrköping. Jag hade fel om publiken men rätt om människorna. Angående filmerna och publiken så insåg jag hur korkad jag var rätt snabbt, en historia kommer alltid vara mer intressant än ett gäng män som bankar på varandra med en vek ram-"handling". Man ska inte underskatta en publik, även om jag ändå tror att man inte ska överskatta heller.

En sak som dock verkar återkomma i en del unga svenska filmares verk är fel användning av närbilder och sedan till viss del bildspråket i helhet. Det märks att många i den nya generationen går i brist på rätt ord i Tarantinto-vägen med actionfilmer och liknande i ryggraden. Närbilder på cigarreter som stoppas i munnar eller tänds är inte tyvärr inte alltid på plats, och det är sällan jag ryggar för saker på film men när jag får se en stor hårig mun läsandes en dikt i extrem närbild i början på vad som ska vara en romantisk film så blir jag äcklad, tyvärr. Jag säger inte att det är en lätt konst att veta vad för bilder som bäst passar vart och jag är ingen lärare i ämnet men extrema närbilder på munnar i rörelse i en film som inte alls handlar om sensualitet (där det kan fungera på rätt sätt) är bara inte rätt.

Tillbaka till mig. Jag började med den här bloggen så att jag kunde reflektera över saker jag läser eller filmer jag sett eller saker jag göra när jag försöker bli en bättre filmskapare. Jag har spenderat de senaste två dagarna med att nästan uteslutande läsa amerikanska och kanadensiska bloggar av manusförfattare. Det är rätt fantastiskt hur mycket insikt man kan få av att läsa bloggen av geniet bakom Scary Movie 3 och 4. Men jag tänkte delge några grymma kapitel ifrån några sidor som kan vara intressant för dom som inte sett det.

WORDPLAY är en av de största sajterna på internet i ämnet manus utan tvekan. Den är styrd av Ted och Terry, hjärnorna bakom Pirates of the Carribean filmerna (det är en åktur på Disney World ifrån början för de som inte minns eller vet). Deras sidan är tjockfylld av grym läsning men jag ska bara börja med att tipsa om deras "columns" som i början behandlar vikten av ett bra koncept. Dvs vad själva grejen är med filmen. Jönssonligan är ett bra exempel på svensk film med ett starkt koncept, med några få ord kan du förklara filmen och folk tycker det låter intressant.
Wordplay Columns Del 1; en fot i dörren

Mitt andra tips är ungefär samma sak på samma sida. Wordplay har en sektion där proffs får skriva en artikel om ett fritt ämne. Dagens val är Craiz Mazin, Scary Movie killen. Han jobbade tidigare med marknadsföring för filmer och gjorde till exempel reklamtexten för utbåtsfilmen Crimson Tide, -fear runs deep. Så i hans artikel tar han upp hur man kan göra för att se till så filmen kommer sälja redan när man skriver manuset.
Wordplay indypro; Craig Mazin, Coming Soon

Någonting man ska tänka på när man läser saker ifrån författare i hollywood är att det just är hollywood och det är ett helt annat klimat än utanför, och ännu mera när vi är i europa som de kallar det. Där dom tycker att vi kan sälja in manus/filmer på helt andra sätt. Personligen så tror jag att metoderna de använder för att fånga publik är universellt men jag antar att det är upp till var och vad de tar in och hur de applicerar det.

just det, idag..

Är det torsdagen den 25 januari vilket kanske för oss här i Stockholm är inget speciellt, eller ja egentligen är det väl så i hela Sverige förutom i Norrköping. För där är det enligt sagda källor "Sveriges coolaste filmvisning"!

mannen bakom detta event
är den här jävla muppen


För dom som inte vet är det Mattias, en av de skönaste människorna jag känner. Han spelade in en kortfilm som fortfarande inte "visats" i Sverige (men som jag ändå lyckats se ett dussin gånger) som heter "Last Day of the World" som han nu ska visas på en biograf i Norrköping tillsammans med två andra filmer en musikvideo ett band och en jävla massa annat. De två andra filmerna är "Annonskärlek" och "Missing Angel". Gemensamt för alla dess är tre saker. De är inspelade i Östergötland under 2006 och de är alla fotade av Janne Jansson och Mattias Paar lyckas vara med i alla filmerna. Jag sa ju att han var en mupp. Den sistnämda filmen råkar iallafall vara min egen. Personligen är jag lite lagom inställd till att kalla det en film då det från början var gjort som en showreel för att hooka ett produktionsbolag på en actiongrej. Det är faktiskt Nicolas (likväl väldigt god vän som är huvudrollen/asskicker i filmen) som pushade för att vi skulle lägga in en handling, något som jag inte alls hade tänkt bry mig om. I efterhand får jag dock tacka honom, det blev ändå en helhet av det om än en rätt B-ig sådan.

Så vad som kommer ske är att folk kommer betala 60:- för att se denna show med filmer , musik och överraskningar. Jag ska ta ett tåg om några timmar så nu tänkte jag att jag i stil med alla oscarsgissningar kunde gissa hur det hela kommer fortlöpa. Jag kommer att anlända, krama om Nicolas, få min utlovade matpåse (mannen vet att jag är fattig) och sedan röra oss emot biografen och möta upp Mattias och Teodor(grym fotograf). Kram, Mattias säger något i stil med -hur är det din jävla pung? och Teo kommer dra ett uttdraget tjeeenare i sin nästan göteborska dialekt. Sedan någonstans därefter kommer det välla in folk som Mattias magiskt lockat dit med sin charm. Jag kommer inte märka att detta händer för jag kommer vara helt upptagen med att titta på det liveband som spelar på "End of the world" på Kongas. Sen kommer filmerna visas och det mest intressanta för kvällen kommer att ske. Publikreaktionerna. Alltingen kommer man darra järnet eller så kommer man dölja det.

Under min film kommer Nicolas fälla några kommenterar om hur dum jag är som tagit med de bilder där han gör "fula" tekniker i filmen även om han sen förstår att publiken kommer kärleksfullt svälja det hela utan att tänka på det, men han kommer ändå klaga på det efteråt ändå fram tills någon tjej som tyckte han var cool börjar flörta med honom. Vad man kan tippa på är däremot vilken film som blir bäst mottagen. Inget ont om en film jag inte sett men såvida "annonskärlek" inte är förklädd porrfilm så kommer inte majoriteten skrika till där. Men ett race mellan Mad Max och Kung-fu är mera tight. Jag tror att även om Mattias knäpper benet av en kille(som råkar heta tim i filmen..) med en pistol i sina coola dreads så kommer min sparkande vietnames få mest dregel. Jag vet inte exakt varför men folk älskar bara att se folk slå ner varandra.

Fast vem vet. Vi får se.

återkomsten

Oj då en ny blogg. Tanken var inte gör det här igen, eller ja åtminstone inte för fel anledningar. Rätt anledning har dock visat sig vara för minnets skull, det börjar bli mycket i knoppen och precis allt tycks ju aldrig vara kvar där. Tyvärr har jag funderat lite på det och jag vågar fortfarande inte skriva om det som jag oftast brukar bli roligast i mitt liv just nu, nämligen mitt jobb med Liam Norberg. Eller ja åtminstone inte något som skulle kunna läcka ut hemlig information, saker som bara rent personlighetsmässigt är roande lär jag nog supa mig ner i förr eller senare. Som t.ex nu.

Det här är iförsig ett tag sen men den faller ändå in på ämnet så bra. Liam vänder sig stolt om ifrån sin dator och visar den coola hemsidan som gjorts för Sökarna Återkomsten. Han visar att man kommer att kunna se trailern, synopsis och en blogg! Varav jag hamnar i ett kungens nya kläder tankesätt för kort stund innan jag får för mig att fråga, varför? Jo för att folk ska kunna träffas och prata om saker, sökarna och ja allt! Okej coolt, men det där är en blogg. Ja, och? Eller ja vadå vad är en blogg då? Det är typ som en dagbok fast på nätet, enkelt förklarat. Vah! Neh, är det? Det är ju inte alls vad jag vill ha.. och bara för att situationen ska känna lite mera filmiskt så kommer plötslig en kommentar från en ung kille som bara droppat förbi Liams kontor för att försöker sälja en kamera. Ja bloggar är typ bara gamla tanter som skriver om krukväxter. Varav Liam fortsätter se riktigt nere ut innan han utbrister att det här vill han inte alls ha!

Jag vet inte, jag tyckte det var roligt. Föresten hade jag ett allvarligt snack med Liam igår om att jag inte vill bli körd med och få ut det jag vill ha ut av filmen vi jobbar på. Det är en läxa jag precis lärt mig; man måste sätta ner sin fot och visa att man är stor och kaxig om man inte vill bli överkörd. Visar man att man tar skit(svaghet) så kommer någon ta till vara på det.


Men den här gången gick det hela bättre än jag trodde faktiskt och för att korta ner historien så övergick vi till att tänka om filmens handling. Projektet har alltid handlat om action som grund och sedan har det gått ut ifrån det till ja i hur många konstiga håll som helst faktiskt. Så plötsligt droppar jag en lite lös idé jag haft om att göra något på gamla verk (helst av döda personer utan upphovsrätt). Och till min förvåning så hockade Liam till på förslaget och vad som följde var en väldigt rolig bollning genom mötet och sedan telefon som slutade i en rad roliga ”hybrider”.

Jag kom iallafall fram till att jag själv blev väldigt tänd på att kombinera någon grym klassiker med en okonventionell genre. Jag menar då inget uppenbart som säg porrfilm-pinoccio, utan typ snarare blaxploitation-lillarödluvan, eller kanske något mera publikvänligt som skräckaction-trollkarlenfrånoz? Nu tog jag iförsig inte upp så "seriösa" exempel och bara sagor men det är för att jag läst så väldigt få böcker i mitt liv, vilket är något jag nu får väldigt stor lust att ändra på. Jag har siktat in mig på att ta upp några saker av Edgar Allen Poe och H.P Lovecraft men om det finns någon som läser det här och har lite mer tips på grymma klassiker som skulle kunna rejuvineras så är det mer än välkommet. Annars kan man alltid fortsätta ha roligt med att komma på hybrider.