För de som missade det så var det Alla Hjärtans Dag igår. Jag ska inte säga något, jag insåg vilken dag det var tack vare chokladhjärtat på googles startsida.
Alla hjärtans dag eller Valentines som den heter i det stora A, enligt vissa en skitdag som är skapad av företag för att tjäna pengar på blommor, hälsningskort och allt möjligt kul. Hurvida det började överskuggar inte att det är den ökända dagen för flickvän att bli sur på pojkvän, dvs om sagda pojkvän gör fel. Måhända en snygg storkamning av mig men med tanke på hur irriterad jag fick höra att min syrra blev igår på sin älskade får mig ändå att stå för orden. Personligen tycker jag det är schyst att det finns en dag för romantik, hur mycket pengar folk än tjänar på det.
Så vad gör jag då på en sådan omtvistad dag som denna? Tittar på en Ilsa -kopia med sin manliga kusin och skickar puckade sms till folk såklart. Men kärlek är en rolig sak. Kärleken genom livet verkar förbrylla många människor om man ser till all musik, litteratur, film osv som görs i ämnet och jag är inte oförstående. Ämnet har varit lite väl aktuellt på senaste tiden på konstiga sätt.
Först gör jag slut med min flickvän. En vecka senare mottar jag en epost ifrån min första flickvän som jag inte sett eller hört ifrån sen runt 4 år. Hon hade visst haft en dröm om mig och hon kände för att berätta det, hon var visst ledsen över hur vi aldrig fick ett bra avslut också. För drygt en månad sedan fick jag ett sms ifrån en gammal förälskelse som undrar om det var del ett eller två av ett tv-spel hon spelat hos mig förut. Det senaste jag hörde ifrån henne var hur hon fantiserat och önskat att hon legat med mig när hon haft chansen förut, som hon skrev på datorn i lägenheten hon delar med pojkvännen som aldrig säger att han älskar henne. Den starka upplevelse som jag hade med en annan förälskelse krossade visst humöret hos tidigare sagda kusins flickvän som uppenbarligen idoliserat förälskelsens blogg.
Jag vet inte vad jag ska tycka om det hela, men roligt är det när man ser på det i ett betraktande öga. Hur saker kan komma emot en tillsammans likt en storm. Det ger bra material till berättelser i alla fall och det är ju det jag lever för så.
torsdag 15 februari 2007
måndag 12 februari 2007
Pans Labyrint - Skurkar
Om vi snackar koncept så har tidningarna på senaste tiden varit fyllda av ordet VUXENSAGA. Alla i kombination med en recension av Pans Labyrint. För mig säger det ordet allt för att jag ska se filmen. I just mitt fall dock så har jag känt till filmen i jag tror två sedan jag först såg det på aintitcoolnews.
Jag har älskat Guillermo Del Toro villkorslöst sedan jag såg Hellboy och sedan Blade 2. Prägeln har har på sitt bildspråk och hur han iscensätter visa scener så att de ser ut som konstverk är väldigt inspirerande för mig. Att han sedan gick igenom allt råmaterial ifrån den första Blade filmen när han skulle regissera uppföljare är bara en annan galenskap att beundra. Tyvärr måste jag erkänna att jag aldrig sett hans tidigare mexikanska filmer, min erfarenhet är helt amerikansk ifrån Mimic till Hellboy men nu har jag sett ett av hans spansktalade verk. Pans Labyrint.
PANS LABYRINT är för mig fantastisk. Ordet vuxensaga är på ett sätt rätt och förståligt men det är också lite felsägande. På ett sätt är inte filmen en saga utan en film med en saga i den som egentligen i sig själv är en saga. Filmen börjar med att följa 12 åriga Ofelia som med sin gravida mor är påväg att åka för att flytta in hos sin mors nya man, kapten Vidal. Historien utspelar sig under det spanska civilkriget så kära kapten Vidal är en av de där hederlig fascistkarl med tillhörande runda solglasögon som vill alla älskar, men mer om det senare. Filmens konflikt startar rätt tidigt då vi förstår att Ofelia inte vill acceptera kaptenen som sin nya far. Om kapten Vidal vill att Ofelia ska accepeta honom är inte direkt klart då han verkar ha en rätt brysk attityd till uppfostrande och anständighet och bryr sig bara om det nya Spanien och hans blivande son. Kapten Vidal styr över en mindre arme för att slå ner ett grupp av kvarvarande rebeller i skogen. Ofelia vill bort ifrån den grymma värld där det enda som är gott är hennes mor. Till hennes gläde hittar hon en labyrint i skogen bredvid huset. Där träffar hon en fauna (pan?) som ger henne tre magiska utmaningar.
Men recenserar filmer gör jag på andra sidor. Här vill jag kräva lite i filmens struktur. Har du inte sett filmen och planerar att göra det så är det upp till dig själv om du vill fortsätta läsa.
En av filmens starkaste karaktärer är tveklöst Vidal som är filmens atagonist (skurk). I början vet vi inte riktigt om han är ond, utöver att han är fascist dvs. Vi får reda på att anledningen att han utsätter sin gravida fru för en bullrig resa igenom de spanska skogen är att han anser att en son alltid ska föddas hos sin far, och att hans son ska föddas i det nya Spanien. Vidare in i filmen får vi också några små ledtrådar till Vidals förhållande till sin egen far som är tillräckligt små för att inte överta för stor tid i filmen, men är tillräckligt betydande för att vi ska få större förståelse för karaktären och hans handlingar. Hur vi får reda på att Vidal verkligen är ond är i en tidig scen i filmen där Vidals omänsklighet porträtteras på ett väldigt skickligt sätt som sedan överraskande nog lyckas bli toppad av Vidals nästa våldsamma handling och sedan nästa.
Den första scenen går ut på att en soldat kallar på Vidal för att han tror sig ha hittat två rebeller. Vidal lämnar tryggheten av sitt hem för att vandra ut och börja förhöra personerna om vad de haft för sig. Det är en son och hans äldre far som säger att fader var ute och sköt kaniner med sin bössa och att de inte är rebeller utan vanliga bönder. Vidal lyssnar och fortsätter att förhöra utan att skrika eller höja sin ton medan han söker igenom de misstänktas väskor. Vidal hittar en flaska med alkohol som han sedan överraskande börjar att banka ner i ansiktet på sonen som direkt gav mig flashbackar till öppningsscenen i Irriversible, dvs väldigt rått realistiskt våld som de flesta människor mår illa av. Vidare skjuter sedan kapten fadern och går vidare igenom väskan och hittar två döda kaniner, han tilltalar soldaten som hämtade honom tidigare - innan du hämtar mig, titta igenom väskor ordentligt.
Det här intressant för att inte nog med att kaptenen visar sig vara omänskligt våldsam, han gör det också för att visa hans män att dom inte ska besvära honom i onödan. Från den stunden är det känt att han är ond, riktigt ond.
Han är väldigt stiligt klädd också. En måste för alla bra skurkar.
En väldigt cool sak är att Pans Labyrint är den första fantasy-filmen att bli nominerad för en oscar som bästa film (mer exakt bästa utländska film, för mexiko). En sak som inte är coolt är att den som jag förstår det inte får så heta recensioner i USA. Jag ska inte säga att deras åsikter är "fel" men om man ser till hur bra kritik den får i övriga världen så blir ju slutsatsen rätt simpel. Amerikaner verkar ha ett stort problem med filmer där de är tvungna att läsa undertexter, ta bara en titt på imdbs forum om t.ex. Fearless. Man får väl se hur saker utvecklas men frågan är om filmen kommer bli bortglömd inom den stora filmhistorien, dvs den som USA dikterar. Personligen så tycker jag att Pans Labyrint är fylld av saker som skulle kunna ses som klassiker. Som när den stammande mannen får en chans att rädda sitt liv, när doktorn står upp emot Vidal, när de äldre rebellen tar några extra sekunder att titta på sitt ben är några av många exempel.
På den officiella hemsidan för filmen kan man förutom att se regissören säga att filmskapande som karriär är som en macka med skit faktiskt även ladda ner manuset. Jag har nyss gjort det och har bara tittat lite på det men hoppas snart börja läsa det. På gott och ont är det dock ett så kallat tekniks manus, dvs att saker som vinklar och andra saker utöver historien är med.
Jag har älskat Guillermo Del Toro villkorslöst sedan jag såg Hellboy och sedan Blade 2. Prägeln har har på sitt bildspråk och hur han iscensätter visa scener så att de ser ut som konstverk är väldigt inspirerande för mig. Att han sedan gick igenom allt råmaterial ifrån den första Blade filmen när han skulle regissera uppföljare är bara en annan galenskap att beundra. Tyvärr måste jag erkänna att jag aldrig sett hans tidigare mexikanska filmer, min erfarenhet är helt amerikansk ifrån Mimic till Hellboy men nu har jag sett ett av hans spansktalade verk. Pans Labyrint.
PANS LABYRINT är för mig fantastisk. Ordet vuxensaga är på ett sätt rätt och förståligt men det är också lite felsägande. På ett sätt är inte filmen en saga utan en film med en saga i den som egentligen i sig själv är en saga. Filmen börjar med att följa 12 åriga Ofelia som med sin gravida mor är påväg att åka för att flytta in hos sin mors nya man, kapten Vidal. Historien utspelar sig under det spanska civilkriget så kära kapten Vidal är en av de där hederlig fascistkarl med tillhörande runda solglasögon som vill alla älskar, men mer om det senare. Filmens konflikt startar rätt tidigt då vi förstår att Ofelia inte vill acceptera kaptenen som sin nya far. Om kapten Vidal vill att Ofelia ska accepeta honom är inte direkt klart då han verkar ha en rätt brysk attityd till uppfostrande och anständighet och bryr sig bara om det nya Spanien och hans blivande son. Kapten Vidal styr över en mindre arme för att slå ner ett grupp av kvarvarande rebeller i skogen. Ofelia vill bort ifrån den grymma värld där det enda som är gott är hennes mor. Till hennes gläde hittar hon en labyrint i skogen bredvid huset. Där träffar hon en fauna (pan?) som ger henne tre magiska utmaningar.
Men recenserar filmer gör jag på andra sidor. Här vill jag kräva lite i filmens struktur. Har du inte sett filmen och planerar att göra det så är det upp till dig själv om du vill fortsätta läsa.
En av filmens starkaste karaktärer är tveklöst Vidal som är filmens atagonist (skurk). I början vet vi inte riktigt om han är ond, utöver att han är fascist dvs. Vi får reda på att anledningen att han utsätter sin gravida fru för en bullrig resa igenom de spanska skogen är att han anser att en son alltid ska föddas hos sin far, och att hans son ska föddas i det nya Spanien. Vidare in i filmen får vi också några små ledtrådar till Vidals förhållande till sin egen far som är tillräckligt små för att inte överta för stor tid i filmen, men är tillräckligt betydande för att vi ska få större förståelse för karaktären och hans handlingar. Hur vi får reda på att Vidal verkligen är ond är i en tidig scen i filmen där Vidals omänsklighet porträtteras på ett väldigt skickligt sätt som sedan överraskande nog lyckas bli toppad av Vidals nästa våldsamma handling och sedan nästa.
Den första scenen går ut på att en soldat kallar på Vidal för att han tror sig ha hittat två rebeller. Vidal lämnar tryggheten av sitt hem för att vandra ut och börja förhöra personerna om vad de haft för sig. Det är en son och hans äldre far som säger att fader var ute och sköt kaniner med sin bössa och att de inte är rebeller utan vanliga bönder. Vidal lyssnar och fortsätter att förhöra utan att skrika eller höja sin ton medan han söker igenom de misstänktas väskor. Vidal hittar en flaska med alkohol som han sedan överraskande börjar att banka ner i ansiktet på sonen som direkt gav mig flashbackar till öppningsscenen i Irriversible, dvs väldigt rått realistiskt våld som de flesta människor mår illa av. Vidare skjuter sedan kapten fadern och går vidare igenom väskan och hittar två döda kaniner, han tilltalar soldaten som hämtade honom tidigare - innan du hämtar mig, titta igenom väskor ordentligt.
Det här intressant för att inte nog med att kaptenen visar sig vara omänskligt våldsam, han gör det också för att visa hans män att dom inte ska besvära honom i onödan. Från den stunden är det känt att han är ond, riktigt ond.
Han är väldigt stiligt klädd också. En måste för alla bra skurkar.
En väldigt cool sak är att Pans Labyrint är den första fantasy-filmen att bli nominerad för en oscar som bästa film (mer exakt bästa utländska film, för mexiko). En sak som inte är coolt är att den som jag förstår det inte får så heta recensioner i USA. Jag ska inte säga att deras åsikter är "fel" men om man ser till hur bra kritik den får i övriga världen så blir ju slutsatsen rätt simpel. Amerikaner verkar ha ett stort problem med filmer där de är tvungna att läsa undertexter, ta bara en titt på imdbs forum om t.ex. Fearless. Man får väl se hur saker utvecklas men frågan är om filmen kommer bli bortglömd inom den stora filmhistorien, dvs den som USA dikterar. Personligen så tycker jag att Pans Labyrint är fylld av saker som skulle kunna ses som klassiker. Som när den stammande mannen får en chans att rädda sitt liv, när doktorn står upp emot Vidal, när de äldre rebellen tar några extra sekunder att titta på sitt ben är några av många exempel.
På den officiella hemsidan för filmen kan man förutom att se regissören säga att filmskapande som karriär är som en macka med skit faktiskt även ladda ner manuset. Jag har nyss gjort det och har bara tittat lite på det men hoppas snart börja läsa det. På gott och ont är det dock ett så kallat tekniks manus, dvs att saker som vinklar och andra saker utöver historien är med.
söndag 11 februari 2007
(forts.)
För att sy ihop helgen i Norrköping. Jag hade fel om publiken men rätt om människorna. Angående filmerna och publiken så insåg jag hur korkad jag var rätt snabbt, en historia kommer alltid vara mer intressant än ett gäng män som bankar på varandra med en vek ram-"handling". Man ska inte underskatta en publik, även om jag ändå tror att man inte ska överskatta heller.
En sak som dock verkar återkomma i en del unga svenska filmares verk är fel användning av närbilder och sedan till viss del bildspråket i helhet. Det märks att många i den nya generationen går i brist på rätt ord i Tarantinto-vägen med actionfilmer och liknande i ryggraden. Närbilder på cigarreter som stoppas i munnar eller tänds är inte tyvärr inte alltid på plats, och det är sällan jag ryggar för saker på film men när jag får se en stor hårig mun läsandes en dikt i extrem närbild i början på vad som ska vara en romantisk film så blir jag äcklad, tyvärr. Jag säger inte att det är en lätt konst att veta vad för bilder som bäst passar vart och jag är ingen lärare i ämnet men extrema närbilder på munnar i rörelse i en film som inte alls handlar om sensualitet (där det kan fungera på rätt sätt) är bara inte rätt.
Tillbaka till mig. Jag började med den här bloggen så att jag kunde reflektera över saker jag läser eller filmer jag sett eller saker jag göra när jag försöker bli en bättre filmskapare. Jag har spenderat de senaste två dagarna med att nästan uteslutande läsa amerikanska och kanadensiska bloggar av manusförfattare. Det är rätt fantastiskt hur mycket insikt man kan få av att läsa bloggen av geniet bakom Scary Movie 3 och 4. Men jag tänkte delge några grymma kapitel ifrån några sidor som kan vara intressant för dom som inte sett det.
WORDPLAY är en av de största sajterna på internet i ämnet manus utan tvekan. Den är styrd av Ted och Terry, hjärnorna bakom Pirates of the Carribean filmerna (det är en åktur på Disney World ifrån början för de som inte minns eller vet). Deras sidan är tjockfylld av grym läsning men jag ska bara börja med att tipsa om deras "columns" som i början behandlar vikten av ett bra koncept. Dvs vad själva grejen är med filmen. Jönssonligan är ett bra exempel på svensk film med ett starkt koncept, med några få ord kan du förklara filmen och folk tycker det låter intressant.
Wordplay Columns Del 1; en fot i dörren
Mitt andra tips är ungefär samma sak på samma sida. Wordplay har en sektion där proffs får skriva en artikel om ett fritt ämne. Dagens val är Craiz Mazin, Scary Movie killen. Han jobbade tidigare med marknadsföring för filmer och gjorde till exempel reklamtexten för utbåtsfilmen Crimson Tide, -fear runs deep. Så i hans artikel tar han upp hur man kan göra för att se till så filmen kommer sälja redan när man skriver manuset.
Wordplay indypro; Craig Mazin, Coming Soon
Någonting man ska tänka på när man läser saker ifrån författare i hollywood är att det just är hollywood och det är ett helt annat klimat än utanför, och ännu mera när vi är i europa som de kallar det. Där dom tycker att vi kan sälja in manus/filmer på helt andra sätt. Personligen så tror jag att metoderna de använder för att fånga publik är universellt men jag antar att det är upp till var och vad de tar in och hur de applicerar det.
En sak som dock verkar återkomma i en del unga svenska filmares verk är fel användning av närbilder och sedan till viss del bildspråket i helhet. Det märks att många i den nya generationen går i brist på rätt ord i Tarantinto-vägen med actionfilmer och liknande i ryggraden. Närbilder på cigarreter som stoppas i munnar eller tänds är inte tyvärr inte alltid på plats, och det är sällan jag ryggar för saker på film men när jag får se en stor hårig mun läsandes en dikt i extrem närbild i början på vad som ska vara en romantisk film så blir jag äcklad, tyvärr. Jag säger inte att det är en lätt konst att veta vad för bilder som bäst passar vart och jag är ingen lärare i ämnet men extrema närbilder på munnar i rörelse i en film som inte alls handlar om sensualitet (där det kan fungera på rätt sätt) är bara inte rätt.
Tillbaka till mig. Jag började med den här bloggen så att jag kunde reflektera över saker jag läser eller filmer jag sett eller saker jag göra när jag försöker bli en bättre filmskapare. Jag har spenderat de senaste två dagarna med att nästan uteslutande läsa amerikanska och kanadensiska bloggar av manusförfattare. Det är rätt fantastiskt hur mycket insikt man kan få av att läsa bloggen av geniet bakom Scary Movie 3 och 4. Men jag tänkte delge några grymma kapitel ifrån några sidor som kan vara intressant för dom som inte sett det.
WORDPLAY är en av de största sajterna på internet i ämnet manus utan tvekan. Den är styrd av Ted och Terry, hjärnorna bakom Pirates of the Carribean filmerna (det är en åktur på Disney World ifrån början för de som inte minns eller vet). Deras sidan är tjockfylld av grym läsning men jag ska bara börja med att tipsa om deras "columns" som i början behandlar vikten av ett bra koncept. Dvs vad själva grejen är med filmen. Jönssonligan är ett bra exempel på svensk film med ett starkt koncept, med några få ord kan du förklara filmen och folk tycker det låter intressant.
Wordplay Columns Del 1; en fot i dörren
Mitt andra tips är ungefär samma sak på samma sida. Wordplay har en sektion där proffs får skriva en artikel om ett fritt ämne. Dagens val är Craiz Mazin, Scary Movie killen. Han jobbade tidigare med marknadsföring för filmer och gjorde till exempel reklamtexten för utbåtsfilmen Crimson Tide, -fear runs deep. Så i hans artikel tar han upp hur man kan göra för att se till så filmen kommer sälja redan när man skriver manuset.
Wordplay indypro; Craig Mazin, Coming Soon
Någonting man ska tänka på när man läser saker ifrån författare i hollywood är att det just är hollywood och det är ett helt annat klimat än utanför, och ännu mera när vi är i europa som de kallar det. Där dom tycker att vi kan sälja in manus/filmer på helt andra sätt. Personligen så tror jag att metoderna de använder för att fånga publik är universellt men jag antar att det är upp till var och vad de tar in och hur de applicerar det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
